Ord som Sanning och Kärlek är laddade ord och det finns troligen lika många tolkningar som det finns människor. En period i mitt liv, som en effekt av det stora som hände fick vårt språk en helt annan innebörd för mig. Saker som förr varit lite självklara att säga fick en annan innebörd. Klyschan ”Jag älskar bara dig” blev knepig att förstå. Den betyder numera för mig att att det inte skulle finnas plats för mera kärlek i världen än den man svurit sin käresta. Men den rena människokärleken då, omfattar den inte de andra människor man mött som visat kärlek eller som man känner att man tycker om så att det gränsar till kärlek.
Jag menar någon kanske osjälviskt räddade ditt liv en gång, vad känner du för den människan? Eller den där arbetskamraten du hade för länge sedan som alltid var reko eller kanske bara log så där så du blev varm. Farliga saker? Missförstådd, dåligt samvete? Kan det vara så att vi är så rädda att vi inte törs visa kärlek eller har kyrkan och prästerskapet ”skapat” all denna synd åt oss så vi inte ska våga utvecklas?
Kan det vara så att det är en eller den enda vägen mot att frigöra oss från vår tunga värld av materia och nå högre medvetande? Det krävs en hel del av oss för att kunna göra detta. Du riskerar att bli missförstådd och anklagad, du riskerar att bli bryskt eller spydigt avvisad. Du riskerar att stänga in dej och sluta försöka, därmed kanske du blir ännu mera ensam. Då är det ju mycket enklare att visa en framgångsrik bild på facebook.
Jag tror att Framgången till att känna kärlek är att ge kärlek, prova att berätta förtroligt för någon du ”bara tycker om” hur det ligger till, utan klyschor som ” missförstå mej inte nu” eller liknande. Det kanske är så att det finns olika sorter av kärlek och det skulle ju på sätt och viss underlätta för oss, då skulle du ju kunna säga ” jag tycker om dej men inte på det sättet”. På vilket sätt då, blir kanske frågan.
Själv har jag rationaliserat bort flosklerna och säger bara helt enkelt att jag gillar dej jättemycket, det blir skitenkelt om man inte laddar ordet eller ens försöker beskriva det eller definiera det. Den du säger ” jag gillar dej” till fattar nog själv vad du menar. Dina barn gör ju det, din katt fattar ju. Som barn sa du kanske det till alla du tyckte om, dina föräldrar, dina syskon, dagisfröken, och skolfröken i bästa fall. Om allt går bra törs du kanske senare ladda för att berätta för någon att du älskar denne.